Trollenäs Slott byggdes på 1500-talet. Det sägs att familjen Trolles stamfar, Gunnar Gröpe som levde på 900-talet, spökar i formen av en stor svart hund med lysande ögon. Hunden visar sig oftast nere i källaren.

Spökslott

Rigmor Trolle har bott på Trollenäs slott i många år. Som nyinflyttad på slottet tittade hon på tv i vardagsrummet och tog i samband med detta av sig sina örhängen. När hon var på väg till sängs hade hon sina örhängen bort och kom då på att hon tagit av sig dem i vardagsrummet.

På väg tillbaka för att hämta dem upplevde hon att hon ”sveptes in av en iskall vind, det var som att stå i en frys”. Rigmor blev väldigt rädd och ropade efter sin man, men han hörde henne inte. Strax därefter försvann kylan.

En person med mediala förmågor förklarade denna händelse som nyfikenhet på vem den nyinflyttade var. Rigmor Trolle blev tydligen accepterad, för händelsen har aldrig upprepats. Däremot har andra, oförklarliga saker inträffat.

- Pssst! Har du läst detta? Inte så långt från Trollenäs Slott ligger...

Trolle Ljungby slott

Spökslott i Kristianstad

I ett av gästrummen känner Rigmor Trolle ”dåliga vibrationer”. Varje gång hon stänger dörren till rummet öppnas den igen. Mediet kallades åter in och berättade att en gammal mamsell, iklädd grå särk, går och knypplar i rummet. Två personer har sett denna mamsell, dock inte Rigmor Trolle.

Under en lång period hörde Rigmor Trolle fotsteg varje kväll, vid samma tidpunkt, utanför sovrumsdörren. Mediet berättade att det var två damer som åstadkom ljudet. Den ena var farmodern till Rigmor Trolles framlidne man, Nils Trolle. Den andra kvinnan var från ännu äldre tid och hade ansvar för ljusen på slottet.

Ibland när Rigmor går i trapporna upplever hon det som om någon går efter henne. Maken Nils Trolle har hört möbler släpas över golvet, utan att någon varit i det rummet. En servitris fick uppleva hur servetternas uppställning gång på gång saboterades när hon dukade i ett rum som aldrig tidigare hade använts för att äta i.

I rummet fanns bland annat ett porträtt av Nils Trolles farmor och servitrisen fick då idén att tala med henne, rätt ut i luften, för att förklara att dukningen var nödvändig. Därefter fick servetterna ligga kvar på sin plats.

Även om Rigmor Trolle förr var väldigt mörkrädd är hon det inte på Trollenäs. Från allra första början kände hon sig hemma på slottet och hon upplever spökena som vänligt sinnade.