Van der Nootska Palatset hyser enligt ryktet ett vänligt spöke som öppnar dörrar för damer. Men I rummet bakom biblioteket, den s.k. Silverkammaren, finns det dock något eller någon som skapar ett obehag. Efter en händelse med en uppskrämd servitris vill ingen i personalen vistas ensam därinne. I synnerhet inte under kvällar eller nätter.

Van der Nootska Palatset spöken

När personalen byter om i omklädningsrummet på övervåningen kan de ibland höra hur möblerna på nedervåningen knuffas runt, fastän de med säkerhet vet att ingen är där.

Historien som satte igång det hela handlar om när en servitris gick för att duka i Silverkammaren i Van der Nootska Palatset. Hennes händer var fulla av porslin och hon närmade sig dörren samtidigt som hon funderade på hur hon skulle öppna den – när den ljudlöst gick upp framför henne. Hon gick in, vände på huvudet och nickade ett tack till den person som öppnat åt henne. Till hennes stora förvåning fanns ingen där!

Eftersom hon inte upplevde känslan i rummet som hotfull fortsatte hon att duka och tända ljus, men hon tycke att det kändes som om någon stod och stirrade på henne. Det var som om att iakttagaren bara var nyfiken, den ville henne inget illa.

- Pssst! Har du läst detta? Inte så långt från Van der Nootska Palatset ligger...

Wenngarns Slott

Spökslott i Sigtuna

Ändå tyckte hon att det var otrevligt.

Efter middagen när gästerna lämnat lokalerna svimmade hon på bibliotekets golv. Övertygelsen om att det varit ett spöke blev för mycket.

Historien blev snabbt en snackis i huset och för att spinna vidare på detta tänkte kockarna i köket skrämma de hariga flickorna genom att gömma sig inne i Silverkammaren. Efter en stunds väntande hörde de fotsteg närma sig på andra sidan dörren. De hoppade fram, skrikandes ”Buuuu!”, med utsträckta armar. Rummet framför dem var tomt. Kvar stod ett par förbluffade kockar. Vad som orsakat fotstegen de hade hört är fortfarande ett mysterium.

Vem det är som spökar vet ingen. En kanske något mer långsökt historia låter berätta att det är Melusina, en kvinna som enligt en fransk folksaga utsattes för en förbannelse där hon förvandlades till en sjöjungfru. På fasaden av Van der Nootska Palatset kan man längst upp hitta två sjöjungfrur utsmyckade, vilket tros syfta på husägaren Thomas van der Noots förflutna som van sjöfarare från Nederländerna. Kanske var det någon som hört talas om spökhistorierna och därefter gjorde denna tolkning.

En annan teori är att det är fru Jahnsson som går igen. Hon var gift med juveleraren Jean Jahnsson som ägde Van der Nootska Palatset kring sekelskiftet. Jean hade flera kvinnoaffärer vilket gissningsvis skulle kunna vara en orsak till att hon spökar i grämelse över hans otrohet.