Näsby Slott – Från den gamla jungfrukammaren kan man höra barnskrik­ och vaggsånger, berättar en av de anställda.

Nyårsafton 2011 skulle Pernilla, en av de anställda, låna champagneglas­ och tallrikar till sin middagsbjudning hemma. Hon åkte till sin arbetsplats, Näsby slott, som då var stängt och mörkt. När hon står i slottsköket hördes plötsligt skratt, sorl och klassisk musik från över­våningen.

Hon gick då upp för den knarrande trappan­ som leder till stora salongen där en väldig kristallkrona blänker mitt i rummet.

Trots att hon i många år vant sig vid känslan av att slottet varit hemsökt kröp det längs ryggraden. Festljuden blev starkare ju närmre salen hon kom.

- Pssst! Har du läst detta? Inte så långt från Näsby Slott ligger...

Åkeshovs Slott

Spökslott i Bromma

I samma sekund som hon öppnade dörrarna­ till salen tystnade ljuden. Salen var lika svart som nyårsnatten.

Näsby Slott – Spökslott

Man tror att det är paret Carl Robert och Dora Lamm som hemsöker detta ”spökslott”. De upprättade slottet och flyttade in 1905. Carl var en känd konstsamlare och familjen hade ofta fest i den stora salongen med konstnärsvänner som Bruno Liljefors, Anders Zorn, Elsa Beskow och Carl Larsson.

1938 gick Carl bort och Dora blev änka med sex söner. Hon ville bo kvar men var tvungen att sälja 1942. Kanske är det Dora som fortfarande sörjer sitt slott?

Första gången Pernilla kände av närvaron i Näsby Slott var en sommardag 2002 när hon var ensam och jobbade i receptionen. Hon gick upp för att släcka och stänga fönster på övervåningen. Mitt i trappan fick hon känslan av att hon gick rakt in i en osynlig ”vägg”. Hon försökte fortsätta uppför trappen, men något blockerade hennes väg och hon kunde inte ta ett steg till.

Livrädd vände hon och sprang ner igen. Efter att ha reflekterat över det som just inträffat tog hon mod till sig och gick upp igen. Men, på samma trappsteg möttes hon återigen av vägg.

Hon rusade ner, skrev en lapp till vaktbolaget att de får släcka och stänga. Sedan lämnade hon slottet.

Numera upplever Pernilla inte närvaron som några ”onda andar”. Hon kan känna av dem några gånger per år och då endast när hon varit ensam på Näsby Slott.

Andra har också upplevt­ att det spökar. En manlig servitör sov över några gånger i den gamla jungfrukammaren. Han hade vaknat klockan 03:10 till ljudet av ett skrikande barn. I korridoren­ utanför hördes fotsteg som passerade in i ett intilliggande rum. Kort därefter hörde han en vaggsång från det rummet. Förskräckt tittade han in genom dörren till det intilliggande rummet, ingen var där.

Ett år passerar och en annan manlig gäst spenderade natten i jungfrukammaren. Morgonen därpå frågade han receptionisten om det fanns barn på hotellet. På frågan om varför han undrade detta svarade han med en berättelse om hur han vaknat av barnskrik, fotsteg och vaggsång vid 3-tiden på natten.

Vid ett annat tillfälle planerade en konstnär hålla ett vernissage på Näsby Slott. Just som hon håller på att hänga upp sina tavlor hör personalen ett fasligt oväsen komma från rummet hon är i. De rusar till hennes undsättning. När de kommer in i rummet hittar de henne liggandes på golvet med blod rinnande från huvudet. Hon lämnar slottet strax därefter i ambulans.

Hon berättar att hon stod på en stege för att ta ner salens stora inramade fotografi på Carl och Dora Lamm. Plötsligt känner hon hur iskalla händer tar tag i hennes axlar, drar henne bakåt och hon faller ner från stegen och slår sig illa. Vernissagen blir inställd på grund av detta och eftersom hon inte vill återvända till Näsby slott något mer skickar hon en släkting att hämta tillbaka hennes konstverk.

Slottspersonalen menar att det är Dora Lamm som fortfarande är kvar i slottet och att detta var hennes sätt att visa sitt missnöje över den främmande kvinnans försök att plocka ner hennes fotografi.