Borgviksfjällets avrättningsplats har anor från 1700-talet. Den första avrättningen skedde 1760 och platsen användes ända fram till slutet av artonhundratalet. Den 30/9 1979 invigde Domar Skafte minnesstenen vid avrättningsplatsen på Borgviksfjället. Grums härads avrättningsplats står det inpräntat på en tavla och själva stenen är omgärdad av en kedja.

Borgviksfjällets avrättningsplats Spöken

Borgviksfjällets avrättningsplats är en känd hemsökt plats och flera besökare har hört ljudet av samtalande människor komma från platsen. Men när man närmat sig Borgviksfjällets avrättningsplats så har rösterna plötsligt tystnat trots att ingen människa fanns på platsen.

Här finns ett plakat som berättar historien om Borgviksfjällets avrättningsplats, så här lyder en del av den berättelsen:

”Det här är en rysare och ingenting för svaga läsare. Den började med ett barnamord och slutar med en avrättning. Boven undkommer visserligen men dör till sist i fängelset. Inledningen hämtas ur Borgviks dödsbok 1759 då ingen fanns uti Borgviks ström ett fullgånget flickebarn som blivit mördad av dess moder, en kvinnoperson ifrån ifrån Borgviks Bruk, benämnd Britta Jonsdotter. Det står inget närmare om modern eller om anledningar till hennes gärning. Hon var ung och ogift och hade, som det en gång i tiden hette, råkat i olycka och blivit med barn.

- Pssst! Har du läst detta? Inte så långt från Borgviksfjällets avrättningsplats ligger...

Frammegården / Skillingmarks Hembygdsgård

Spökhus i Skillingmark

Det stackars barnet begrovs och lades norr om kyrkan. Det var där man begrov sådana som tagit livet av sig, brottslingar och liknande, som det gått illa för här i livet. Någon har med rätta undrat över valet av begravningsplats och i dödsboken tillfogat orden ”och varför det”? Ja det kan man fråga sig. Det var barnamordet och hur gick det sedan? Andra söndagen i advent blev kvinnopersonen Britta Jonsdotter, som begått enfalt hor avlöst i sakristian till Borgviks kyrka och i Guds församlings gemenskap återintagen. I Borgviks avlösningslängd kan man läsa om närvarande vittnen och annat. Och där kan man också ta del av fortsättningen.
Den 8 april 1759, som var palmsöndagen, intogs i Guds församling fänriken Bengt Ekenström för det uti nästgående column omrörde lägersmål och uppå betygad anger och utlovad bättring i tre vittnens närvaro undfick han avlösning i Borgviks kyrkas sakristia. Och detta upplästes förta söndagen efter påsk på predikstolen efter formuläret och 1743 års förordning.

Vem var denne Bengt Ekenström? Det var en fähund av stora mått, även om han i de många tingsprotokollen oftast titluerades ”högaktig herr fänriken Bengt Ekenström”. Han var gift med Sara Maria Borgström och vid ett tillfälle skriver hon till rätten följande: ”Med hjärtans ängslan och bedrövelse är jag högst föranlåten, fast jag hellre med sådant velat tiga och haft osagt att uppenbara huru som min man herr Fänriken Ekenström icke allenast med hugg och slag hanterar mig, så att jag till min kropps hälsa beklagligen mycket lida måste utan derjämte genom sitt liv och leverne söker föröda hennes egendom.

Han levde ett vilt och tygellöst liv utan att egentligen göra rätt för sig. De båda makarna bodde på Borgvikstorp, som var hustruns arv. Sara Maria Borgström avled 1764 och hennes lidandes historia med mannen har nedtecknats i dödsboken. Hon har varit en korsdragerska, som utstod mycket ont av sin hårde man, vilket ock fick en svår död, ity att han dödde på arresten i Karlstad såsom under reatu stående, dvs häktad för duell med borgmästare Gadd. Det var också en historia.”